Bittra gubbar

Härom veckan var jag inne i min lokala mataffär för att göra mina inköp. Alltid lika trevligt med ny mat i kylen. Efter några minuters snabbplockning gick jag till kön och ställde mig. Där stod jag och tittade i taket och dagdrömde i väntan på att lägga mina varor på bandet. Inte visste jag att Hitler stod framför mig. Ok, jag ska göra allt klart, framför mig står en gubbe och framför honom står i sin tur en ung man. Det är nu den unge mannens tur att lägga upp sina varor, men när han ska lyfta upp sin korg från golvet, så ramlar ett paket djupfryst kyckling ut och han blir tvungen att plocka upp det. Under denna millisekund hinner denna bakomvarande gubbe göra en sväng ut och sedan in framför den unge mannen. Notera att gubben har en vagn. När den unge mannen tagit upp sin kyckling och ska börja lägga upp sina varor, märkar han att det helt plötsligt står en äldre herre framför honom. Han säger till gubben: "Ursäkta, det var min tur".
Han har helt rätt också, det var hans tur. Då svarar gubben: "Nä det är det inte, du kom in i kön från fel håll innan, jag kom som man ska, därför ska jag vara före, du kan inte komma in fån sidan"
"Det spelar väl ingen roll vilket håll jag kom ifrån, jag ställde mig före dig i kön i vilket fall som helst"
Mannen svarar inte, han börjar ignorera den unge mannen och jag känner min ilska mot gubben slå i taket. När sedan gubben betalat och ska gå, säger han till tjejen i kassan, något i stil med " Ja det är bäst att jag snabbar mig, ungdomarna har bråttom nuförtiden, dom ska alltid ara först" Vad är det för bitter jävla gubbe som ska jiddra alltid. Det finns så många liknande historier man stött på, alltid med gubbar som ska göra "rätt" i saker och ting. Dom har väl en känsla att eftersom dom ä äldst i samhället, vet de mest och har rätt att göra som dom vill, ungefär som en äldreherre i en afghansk by uppe i bergen. Men dom måste inse att så inte är fallet. Dom är bara en ruttnande säkte av människoarten som inte alls vet hur saker och ting ska gå till. Dom borde respektera oss ungdomar och inse att vi är framtiden. Jag hyser inget agg mot medelgubben, bara mot dom sura, griniga gubbar som skällt ut en under ens uppväxt. Att dom vågar.