Ofrivilliga löften

Att en bra fylla stimulerar våra sinnen positivt är inte en nyhet. Jesus pimplade vin, vikingarna drack mjöd och Gudrun Schyman tog en flaska vodka då och då. Vi Svenskar är tokiga i sprit. Men mer än någon annan nationalitet? Det tror jag inte. Men dricker man med omsorg och blir sådär glad och härlig, så blir allt så mycket bättre. Musiken man lyssnar på blir dubbelt så bra och man börjar febrilt stå och slänga med armarna, maten blir dubbelt så god, så man står och trycker ner rester långt ner i halsen och det blir dubbelt så varmt, därför blir man alltid förkyld dagen efter, eftersom man gått ute i minusgrader med t-shirt. Men på dessa fyllorna h'nder det ofta att man lovar en massa saker till såväl goda som ytliga vänner. Det har för mig under många år skapat en viss ångest dagen efter. Man kan ha lovat att man vill följa med på en charterresa nånstans, att "vi måste ta upp kontakten mycket mer". Sen vaknar man dagen efter och tänker: "Vafan sa jag sådär för, så jävla onödigt". Men desto äldre jag blivit, har jag förstått att det man säger på fyllan, det gälls inte. För under en fylla är du påverkar av en substans, som får dig att göra knasiga saker, därför ska man skita i vad man sagt. Om någon tar upp att "Jaja, ska vi köpa en segelbåt tillsammans som vi sa?" då ler man bara lite, ser förvånande ut och säger: "Sa jag nåt om det, det kommer jag inte alls ihåg".