FETT

Ol i mustaschen, ett billigt vin i handen, ett par groggar och fett. Njutning kan defineras vid "saker som dodar organ i kroppen". Vi ska inte vara radda for njutning, vi lever endast en gang, sa det galler att ta vara pa dom kvallarna nar vi ater barnasas, chips och smor. Ni vet ju sjalv vad om hander nar man ater gott nar man ar hemma sjalv. Jag ska inte ljuga, jag skams inte. Jag tar extra mycket smor pa mackan, jag slickar saskastrullen, tar overdrivet mycket dippa pa chipset sa det knacks och ramlar i dippan, sen tar jag upp det trasiga chipset med handen och tar extra dippa pa handen och slickar av. Jag anvander extra mycket margarin i maten, jag ater tva vitloksbrod som bonus och jag ater mer an garna friterad mat.
Men nar jag ar bland folk kommer skammen fram och det flottiga beteendet blir som en liten hemlighet och jag sager istallet:

- Na chips ar inte min favorit, jag ater hellre en gott GI-mal.

Disney, ett ont foretag?

Visst har man alltid hort att Disney ska vara ett "evil coorporation", men for min del utan grunder, jag har aldrig riktigt forstatt varfor snacket gar. Jag kan erinra mig att den gamle raven Walt skulle stodja nazismen en gang i tiden, men nar jag nu tar upp det kanns det som en riktig myt. Att Micke mus far skulle vara en smyghailande idiot har jag svart att tro. Dock finns det andra aspekter som ar varda att ta upp. Aspekter som folk aldrig lagger marke till, men som finns dar, inbakade i filmerna. Jag tanker t.ex pa filmen "Air Bud", dar en sot (jattesot!) golden retriever tar en plats i skolans basketlag och gor succè. Aldern pa basketlaget kan inte vara mer an 11ar och det ar i den aldern barn ar som mest kansliga och inom idrott ska man helst undvika att peta etc.
Disney valjer att gora en film dar en byracka utan hem far sympati och empati(mojligt hos en hund?) gar fran gatan in i folks hjartan. Det folk inte tanker pa ar dom killarna som blir petade p.g.a. hunden.

- Fick du spela idag Pelle?
- Na, Air Bud tog min plats.

Som foralder hade jag blivit vansinnig. Air Bud var ju faktiskt inte sa bra heller, han kunde bara skjuta med nosen.
Na Disney, dar gor ni helt fel. Jag tycker det ar taskigt mot dom lonnfeta killarna som aldrig blev valda pa idrotten, eller dom langa personerna utan en naturlig lopstil som tvunget skulle spela fotboll pa rasterna. Dom har kanslor dom med.

Vit kropp

Nu ar det snart sommar i kalla Sverige. Det betyder solbrillor, grillad flintastek och bar overkropp. Det ar under sommaren som hysterin med att bli solbrand sakta smyger sig fram. Den som ar mest solbrand ar snyggast och far ligga mest, den som ar vit anses vara en blekfis som sitter inne och spelar data och runkar bulle med sina star wars-polare. Nar man gar ner pa stranden vill man ha den dar randen som visar "fore" och "efter", som ger askadarna en bra uppfattning av ens tillstand.
Men varfor forsoker vi svenskar sa mycket, varfor kan det inte vara okej att vara vit, jag menar vi ar ju vita. Fragan ar om det altid varit sahar eller om det ar nagot nytt som samhallet skapat. Jag har svart att tro att Selma Lagerlof lag och flakte pattarna for att fa en fin tan, eller att Harald blatand stoltserade med en snygg "shortsrand".
Vi borde inse att vart skinn ar en felande lank i evolutionen. Jag ar trott pa att ligga i tradgarden och bli krafta varje forsommar enbart for att ett fatal ganger visa upp min bruna bringa. Jag ar trott pa att hora folk saga att jag kommer vara "sjukt brun" nar jag kommer hem fran min resa. Det kommer jag inte, men visst, jag forsoker mycket mer nar jag hor det, men det ar slut nu. Jag kommer komma hem vit som en nercummad, kikhostesjuk prostituerad och det skona ar att jag kommer skita fullstandigt i det.

Kott = fangelse?

Laste harforleden en trevlig svensk bok, Svensk maffia, som ar valdigt popular. Boken skildrar de maffialiknade metoder som svenska gang anvander sig av for att tjana pengar till sin verksamhet. Det var dock ett litet stycke som fick mig att fundera. Forfattarna beskrev en Jugoslavisk kriminell mans liv och hur han genom kriminalitet livnarde sig och sin familj. Han smugglade knark i stora mangder, salde vapen m.m., men det markliga var att det stod att han smugglade kott. Inte trodde jag att kott var sa het pa svarta marknaden. Kanske ar det sa att, pa samma satt som vi, nar vi var 16 ar gick upp till Sitarovic och Slavovic och kopte en flaska Zaranoff, finns det manniskor som pa liknade satt gar upp i privata lagenheter och koper delikatesser genom brevinkastet.
Det far i alla fall mig att tanka tva ganger nasta gang jag ska over sundet och kopa patè och korvar.

"Ung man greps tidigt igar morse pa Oresundstaget med vaskan full med gaslever och tva kg blandfars. Nu vantar rattegang och minst ett ar i fangelse"

Majblomma

Ja, da var det dags igen, antligen! Idag kunde man lasa pa Sydsvenskans natupplaga hur arets majblomma ser ut. Jag kan inte historien, men jag antar att blomman forekommit under minst 40 ar, Hur manga fargkombinationer gar det att gora pa tva farger? Det ar alltid trevligt med pins. Extra trevligt nar pengarna fran pinsen gar till valgorenhet. Sen kan man stolt ga upp och visa pinsen for allmanheten. Ett populart stalle att fasta pins pa ar pa brostet. Dar syns det och folk kan se se att, "Han har bannemaj kopt en san, det ar en god man/kvinna". Hade man inte fatt pins for pengarna hade halften av koparna inte kopt pinsen. Det ar val inte lont och skanka pengar till valgorenhet om ingen vet om det? Da far man pa ett snyggt satt namna det under ett samkvam med vanner och bekanta. "Na, jag har inte rad med det, pingahna gick till nat annat harmomdagen, vad undrar ni kanske, naae, jag gav lite pingah till valgorenhet, barnen i Affrika ska val ha sitt asse".

Handikapp som gynnar?

I dagens samhalle ar kariiaren det viktigaste som finns. Kvinnor och man agnar manga ar av sina liv for att utbilda sig till den supermanniska som senare ska hjalpa ett foretag mot framgang. Beroende pa vilken bransch du jobbar inom finns det alltid en underliggande dress code som de flesta foljer. Det for att passa in och ge foretaget en bra bild utat.
Dock horde jag en absurd sak for inte sa lange sen, en nara bekant till mig, lat mig halla han anonym, men han har samma efternamn som mig och gillar blodkorv. Denna person utryckte sig pa ett satt som fick mig att tappa hackan, inte for att det han sa var sa unikt, men det var nagot som fick mig att inse nagot hemskt. Han sa att han funderade pa att skaffa glasogon med enbart glas i, ingen styrka alls, for att pa sa satt " se intelligentare ut ". Med dessa glasogon kunde han fa jobb bade till hoger och vanster. Dessa glasogon skulle andra honom som en i mangde till den dar killen med hog intelligens och framatstravan.
Men detta far mig att undra; nar ar det positivt att bara ett handikapp? Det ar ett han mot personer som hela sitt liv har fatt ga runt med dessa saker pa ansiktet, som under hela sin barndom velat slanga brillorna i sjon.
Detta leder evolutionen i helt fel riktning. Survival of the fittest rader inte langre, eftersom de "svaga" gynnas.
Inget ont om handikapp, men det gar for langt nar handikapp hyllas i foretagsvarlden, varfor skulle lejonhanen vilja bjuda in ett skadat lejon i sin perfekta flock?

Detta kanske leder till att manniskor skaffar horapparat enbart for att folk utat ska tro att denne ar en bra lyssnare. "du kan alltid prata med Ray, han finns alltid dar med sina tva oron".

Livet enligt äldre

Idag är vår generation förståndiga och petiga när det gäller beslut av kost som ska inmundigas. Hälsohysterin har tagit oss med storm och det snackas hit och dit om vad man ska äta. Om vi jämför med tidigare generationer, så är vi mycket mer kräsna. Förr så hade man en gris på gården, som vid perfekt storlek slaktades och tillagades. Gud nåde den som lämnade något kvar på grisen. Allt kunde bli något, det fanns inga slut på uppfinnigsrikedomen. Levern användes till paj, hjärtat till paté, tarmarna till korv, skötet till sexleksak och binjurarna till en härligt mustig höstsås. Idag går den generationen runt som yra höns i köttdisken. Det är som ett skådespeleri när dom går runt där, fram och tillbaka och mummlar: "var är grishjärtan?, Var finns bukspottskörtlar från ko?, Hur ska jag nu kunna laga Bräckekorv och Jönsapaj?" Dom var mer överlevare än vi, men till vilket pris?


På tal om hälsa, har ni sett den nya reklamen för hemköp, där dom säger att dom slutat sälja rödlistad fisk? Där står en tjock och fläskig man och lagar mat och säger något i stil med "Torsk kan man lätt byta ut mot sej, en god och nyttig fisk" Sen gör han reklam för ett mörkt bröd: "Detta brödet är gott och mjuk och fullt med nyttiga fibrer som är bra för kroppen". Jävla hyckleri, gubben väger lätt 130 kg och är smällfet och berättar för oss vad som är bra för kroppen. Inte trovärdigt. Det kanske är så att han vet att han gjort fel, han åt inte det där brödet när han var ung och nu vill han hjälpa oss som fortfarande har en chans. Men man tycker att han borde ta upp i reklamen att han är tjock, kanske ursäka sig i början.